French Post-Impressionist Painter and Printmaker, 1864-1901 Henri de Toulouse-Lautrec, a direct descendant of the counts of Toulouse, was born on Nov. 24, 1864, at Albi. His eccentric father lived in provincial luxury, hunting with falcons and collecting exotic weapons. Henri began to draw at an early age. He suffered a fall in 1878 and broke one femur; in 1879 he fell again and broke the other one. His legs did not heal properly; his torso developed normally, but his legs were permanently deformed. Encouraged by his first teachers, the animal painters Rene Princeteau and John Lewis Brown, Toulouse-Lautrec decided in 1882 to devote himself to painting, and that year he left for Paris. Enrolling at the Ecole des Beaux-Arts, he entered the studio of Fernand Cormon. In 1884 Toulouse-Lautrec settled in Montmartre, where he stayed from then on, except for short visits to Spain, where he admired the works of El Greco and Diego Velazquez; Belgium; and England, where he visited Oscar Wilde and James McNeill Whistler. At one point Toulouse-Lautrec lived near Edgar Degas, whom he valued above all other contemporary artists and by whom he was influenced. From 1887 his studio was on the Rue Caulaincourt next to the Goupil printshop, where he could see examples of the Japanese prints of which he was so fond. Toulouse-Lautrec habitually stayed out most of the night, frequenting the many entertainment spots about Montmartre, especially the Moulin Rouge cabaret, and he drank a great deal. His loose living caught up with him: he suffered a breakdown in 1899, and his mother had him committed to an asylum at Neuilly. He recovered and set to work again. He died on Sept. 9, 1901, at the family estate at Malrome.  Related Paintings of Henri Toulouse-Lautrec :. | Comtesse Adele-Zoe de Toulouse-Lautrec (The Artist's Mother) | Bar | Profile of a Woman | Woman in a Corset (Study for Elles) | Woman Pulling Up Her Stocking |
Related Artists:
Herman af Sillen
painted Svenskt orlogsfartyg in 1901
Pietro, Nicolo di
Italian, active 1394-1427
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.